nu ska jag vara filosofisk här, för jag kom på en fråga, sen kom jag på svaret tre sekunder efter,
eller kanske inte helt rätt, men kanske bara ett pyttelitet fel i.
det konstigaste var ju att jag kom på en fråga, som hade med rubriken att göra,
fast jag skrev rubriken först, utan att ha kommit på frågan/funderingen.
Nu fattar jag att ni inte fattar någonting, eftersom jag inte gör det själv.
och ingen är ju smartare än mej, hoppas jag.
Fast det låter i alla fall ganska proffsigt det jag skrivit tycker jag.
Nu på funderingen då.
Varför säger man pytteliten ?
efter att frågan ställdes i mitt huvud kom jag då på det rimliga svaret.
det måste ha varit nån som hette pytte som var liten.
sen började alla säga det så fort nåt var litet, och så blev pytte till en legend.
hm.. jag tror min kompis Lina känner igen sej i det här. hon kommer också bli en
legent efter sin död, i'm sure.
för varje gång det hänt nåt, säger man "det var linas fel" 
ni ser ju sammanbandet eller hur ? 
pytteliten = pytte som var liten (legend) 
linas fel = lina är som hon är (legend) 

Hajjar du ? på göteborskamedangeredsdialekt. 

Nu tänker jag ta av mej mammas tröja (som hon sa att jag får låna imorgon) 
skita i att lägga in en bild, lägga mej i sängen och komma på en ny fundering 
som inte är för svår för mej att komma på nån förklaring till. Chaaa