hemma, andas, är trött, får massa vänförfrågningare på facebook av massa folk jag träffade på lägret hela tiden, deprimerad för att det tar massa veckor innan jag får träffa min/mitt/mina släkt/vänner/familj/team/faddrar/konfirmander/ledare igen, men annars är det gött och jag har haft bland den roligaste veckan i mitt liv! Men det är ändå skönt att vara hemma, även fast det känns som jag varit borta från verkligeheten en månad.



Nu sitter jag och dricker blue keld med sked och funderar på om jag kanske borde sova. Det är faktiskt väldigt väldigt fräckt att jag hållt mej glad i fem dagar och varit pigg huvud taget när jag sovit genomsnitt fem timmar varje natt. Tack och hej för mej!