och så har min kära älskade pappa fixat biljetter till mej, alice och jenny för att se Romeo och Julia i stockholm den 2 april. OMG orusttjejerna intar stockholm!!!

Okej jag funderade fram och tillbaka om jag äntligen skulle ta modet till mej och använda den där bortglömda färgflaskan med mörgbrun hårfärg en gång för alla. Men den kändes väldigt, väldigt, VÄLDIGT mörk, och jag kände bara att jag måste förändra mitt tråkiga hår. Och då får man ju ta vad man har, eller hur. Men ändå var jag inte säker på om det var värt det, så började jag tänka på nåt, och nåt mer och sen på mitt motto. "enda gången jag backar är när jag tar sats" Så jag (bkstavligt talat) backade till byrolådan, tog upp kartongen och sprang upp till badrummet. Och nu sitter jag här, mitt emellan spruta i och duscha av processen och känner väligt starka svarta vibbar från mitt hår. Hm... hur ska detta gå tänker jag sen?

De var galet roligt igår i göteborg och på bas. Speciellt att höra på massa sjukhushistorier och virra bort sej på nordstan. Oj, klockan är mycket, måste dra.

"så var äntligen skoldagen slut" tänkte en väldigt trött tjej var namn är matilda medan hon vandrade till busshållplatsen för att vänta på bussen. Det var kallt men ganska ljust och klart. Runt omkring hennes hördes ljud hon verkligen inte kunde göra något åt att dom lät, även om hon önskade det. Bilar rusade förbi, snabbt eller sakta, aldrig i den där vanliga takten man ska köra i, inom samma kvadratmeter stod en tjej och drog in djupa bloss från den stinkande cigaretten och några killar visade broschyrer dom precis fått alldeles gratis från ungdomsmottagningen. Det var just en sån där helt normal dag i lilla Ellös, allt vanligt hände och inget annat. Bara det att matilda kände att allt störde henne, bara just för att hon inte somnade dagen före. Folk som står och röker ska just stå nära Matilda, för att hon ska behöva andas in den där lukten, alla bilar med söndriga avgasrör och dunkande musik ska köra just förbi Matilda, för att göra henne ännu mer irriterad. Men så kommer äntligen den åkande saken som ska ta Matilda hem till hennes hållplats. "skönt" tänker hon och väntar på att dom andra ska gå på före henne för att slippa trängas. Såklart ska då en full gubbe vara rolig och stanna hela kön för att han tror att busschuffören ska vilja stå och småprata med honom en liten stund. Efter ett tag kör bussen utan svårigheter och stannar fint vid "håv" där Matilda ska gå av. Hon känner den friska lantisluften och pustar ut. Hon kollar ut över åkrarna och så slår det henne "just det landet..." där mitt på stora vägen, alltså mitt på stora landsvägen står en svart bil med en kille som smyger fram till henne och viskar "var väldigt försiktig när du går förbi där borta *pekar*, för det går en lös häst" "okej" säger Matilda och tänker att det bara är en häst, inte ett lejon om han tror det! Så fortsätter hon sitt äventyr med att gå hemmåt, ända tills det kommer en flygande häst som hoppar över vägen, ungefär två meter ifrån Matilda. Hon får ungefär en hjärtatack, men fortsätter så lugnt hon kan vidare på den fula grusvägen. Hon går enda hem utan svårigheter, äter några pannkakor och ska nu sova några minuter så hon blir på bättre humör och kan få tillbaka sitt vanliga positiva humör. Slut

När jag satt där i den där tråkiga kemisalen och byggde ihop gigantiska molekyler kom jag på att jag helt och hållet glömt bort att berätta om de underbara konfalägret jag hamnade på sista helgen av jullovet.



lite såhär såg det ut i alla fall, och jag hinner inte skriva något nu, kom jag på efter att ha satt ihop bilderna såhär, då ja... bilder säger mer än tusen ord!

Vaknat, ätit frukost, tryckt ner halva rummet i en väska och en påse, målat naglarna, tagit på mej alla  W.W.J.D-armbanden och väntar på farmor och farfar som ska komma och passa småbarnen menas mamma kör mej till ÅH! Åh... va nice!

Brb (söndag kväll)

Ska dra till Uddevalla med min supersaknade Lisen. Bussen går snart, måste äta. Bajbaj.